Häljeboda i Värmland Sverige
|
Här berättar Laila en lite om tennbroderiet Redan under vikingatiden använde man spunnen guld,silver-och bronstråd till att smycka sina ägodelar med. Vid utgrävpingarna i Birka och Sigtuna har man hittat dtagskivor av horn vilka vikingarna drog tråden igenom för att få Önskad grovlek. I HågahÖgarna utanför Uppsala har man grävt fram fragment av spunnen guld tråd som daterats till att vara c: . a 3000 år gamla. Traditionen att spi-iina tråd som sed an sys fast för att pryda olika föremål ar alltså urgammal. Bruket att . använda tennträd kom däremot senare. Vid sjön Furen i Småland har man gjort de t äldsta fyndet av tenntråd hittills. Det tros vara från någon ång under 1000-talet. I Gråträsk. i Norrbotten har man också funnit gammal tenntråd, även den från 1000-talet, men dock något senare. Tenntrådsbroderiet har varit utbrett bland samerna sedan 1600-talet. Främst är det i de sydsamiska och centralsamiska omradena man har sysslat med tennbroderi. Under 1800-talet försvann tenntrådsbroderiet nästan helt. Det berodde troligen på att tennet- (liksom silverförenialen) under en tid fördömdes av den laestadianska väckelsen som drog Fram. En rättrogen fick inte smycka, ut sig med "prål' och bjäfs".. Förmodligen fick samerna iden till att spinna tenntråd då de handlade med nordborna. Främst då norrmännen. Det var vanligast att inan använde silverträd. Samerna. b började använda tenn, eftersom det gick lättare att bearbeta i kåtorna och var bil,ILgarp-, Tennet som, också kalla fattigmansilver har en ljusgrå nyans då det är nytt. Rent tenn eller tenn legerat med bly kan om det förvaras under +13 grader Celcius drabbas av tennpest (tennet faller sönder). Detta kan man dock eliminera genom att legera med tex,silver. (se mönsterhäftet). Samerna I köpte tennet på marknader i Norge dit det kommit från England och Irland. De tillverkade tråden genom att först klyva en björk-eller I alkvist mitt il , tu och sedan ta bort märgen. Därefter band man ihop kvisten igen med snören, i halet hällde man sedan en blandning.av tenn och bly som fick stelna. De tennstavar man då fick fram pressades genom mindre hål som man borrat i renhornsskivor.(dragskivor). [A tråden blivit tillräkligt tunn spann man den runt en tunn re nsena. Ef ter det var tråden klar och.den kunde sys fast i vackra mönster. Tennslöjden försvann sa småningom även från de sydsamiska områdena. Vid ,senaste sekelskiftet fanns det knappast någon som ägnade sig åt tenntrads broderi. 1905 fann Andreas Wilks i Dikanäs sin mors gamla tenträdsverktyg och a började experimentera. Till slut lyckadess lian både dra och spinna tenntråd. Han gjorde det inte på det gamla sättet. istället för att spinna tråden runt en rensena så spann han den runt en björntråd. Han förenklade också själva pinnande genom att byta ut den gamla "vridaren" mot en typ av slända som samerna brukade använda till att spinna ul'lgarn med. Andreas Wilks höll ett 30-tal kurser i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Härjedalen På sa sätt räddades en utdöende konstart. För ca:15 år sedan började vi att tillkverka Luletråden och det medförde att intresset för tenntrådsbroderi ökade starkt bland befolkningen i allmänhet och i Norrland i synnerhet. Efterfrågan på kurser blev så stort så nu finns det kurser praktiskt taget över hela landet, där det finns kursledare. KÄLLOR: SAMESLÖJD, DAKKAN, LAPPARNAS HANDASLÖJD, och SYDSAMISK SLÖJD. |
|